Mitt möte med Barbro Bäckströms verk i början av 1990-talet gjorde djupt intryck. Bäckströms verk förmedlade en känsla av styrka, lätthet och värme. Jag har sedan dess burit på en tanke att själv prova materialet. Jag föredrar att jobba i lera men tycker också om utmaningar, att prova nya material. Att arbeta i järn- och kopparduk är har verkligen varit en utmaning. Det är lite som att måla akvarell, när en färg lagts så är den svår att tvätta bort och här, varje avtryck på duken syns. Ljuset och de skuggor som bildas ger också en extra dimension.
Soma betyder kropp på grekiska. Kroppen berättar så mycket för den som vill, kan och vågar lyssna inåt. Den berättar vid våra möten, i vår kommunikation, ordlöst, direkt.
Våra kroppar ger oss många, olika, subtila och starka upplevelser, kanske av smärta, av njutning...upplevelser som sätter spår, som stannar kvar.
In the beginning of 1990th I experienced works of art that gave quite impression to me. The artist name was Barbro Bäckström. To me her pieces mediated strength, fragility and warmth.
Since then I’ve carried this curiosity of the material and how it would be to express yourself with the material. Clay has got it’s challenges being too soft, too hard, cracking and so on. This material is a little bit like painting with aquarelle, when the paint is done you can’t change it or wash it off. In this case, you can see every touch, every fingerprint, every mistake in the mesh.
You also get added dimensions of shadows if you lit the pieces.
Soma is a Greek word and the meaning is “body”. To me, the body tell you a lot if you have the guts, the will to see, listen and feel. It speaks its own language in the interaction with the other, without words and immediately.
There are so many experiences - memories throughout the life that our bodies inheritate. Pleasure, pain, joy, love, sorrow, anger, disgust, shame, fear.
